Fredriks blogg

Mmmm.. det kan man undra – jag gör det med jämna mellanrum.

Jag har gett upp sovandet för inatt eller för stunden. Tankarna började snurra lite för mycket för att sova. Har lyssnat på ett avsnitt av webbradion där dom intervjuade en kille om hur det är att vara egen företagare. Många nyttiga saker som jag känner igen mig..

Frågor som ställdes var hur är det vara egen företagare, att jobba hemifrån lägenheten. Svaret var att han inte märkte av det något speciellt men han hade bara gjort det i fyra månader. Frågeställaren sa att han skaffade ett litet kontor för att han behövde komma hemifrån. Oj oj vad jag känner igen mig.

Jag har haft många tankar på kopplat till företagande om kontorshotell utan att egentligen riktigt veta varför men nu förstår jag.. och det är precis likadant med mina distansstudier. Som det är nu så går jag hemma, innnanför mina dörrar, det är allting blandat – samma dator för skola, nöje, företagande. Dessutom samma plats, samma rum.. Det finns inga gränser. Som jag läste i en blogg för längesen.. det är fruktansvärt lätt att gå upp på morgonen, hoppa i mysbyxorna, sätta sig vid datorn – göra lite skola, se lite serier, lite mat (vid datorn), lite skola.. och sen framåt kvällen så av med mysbyxorna och sova lite grann.

Situationen är exakt samma för mitt företagande för tillfället iallafall.. gör bara lite annat och det tar jag betalt för. Det är inte som att gå upp på morgonen; frukost, klä på sig, GÅ UT och åka/gå till jobbet.. sen när dagens jobbtimmar är slut; ÅKA HEM och var ledig. Alla gränser är utsuddade..

Säkerligen p.g.a utav detta så blir jag väldigt trött och sliten – inga gränser.. Som för företagande vore det definitivt guld att ha ett litet ”krypin” nånstans som INTE är mitt hem – jag går dit och då är det jobb som gäller.

En sak som jag vet att jag kan göra just nu är att tillbringa en del tid på biblioteket och plugga där (eller exjobb där). Då går jag UT och iväg för att jobba – jag är inte hemma. Sen så kan jag gå hem och då är jag LEDIG.

GRÄNSER!

Jag tänker också på vad jag fick höra på Almi då jag var där precis innan jag startade mitt företag  höstas – att jag skulle ha en bisyssla tror jag det hette så att jag skiljde på healingdelen och konsultdelen. Det kanske också är en bra sak? För att det sätter gränser för mig själv – eller olika roller. Nu vet jag och kände att han på Almi var väldigt skeptiskt men det är en annan sak..

Det handlar inte om självdisciplin eller delvis men inte främst det känner jag utan snarare att jag är en sån person som vill ha gränser; jag vill och behöver lämna hemmet om jag inte ska jobba. Det skapas gränser och ett annat ”mindset” för den grå massan, hjärnan ställs in att på jobbet så är det jobb helt enkelt.

Tags: företagande, gränser, skola, webbradion.

Jaaa, det var ett tag sen jag skrev här kan man säga. Nästan en månad sen och jag har känslan ”va? en månad sen!? vart har tiden tagit vägen?” Mmmm.. det undrar jag – vad har hänt med tiden? Förutom i fredags så har jag sett coop, ica, lidl och en veckotur till arbetsförmedlingen på sistone – hej hopp vanespår! Det har blivit en del pysslande med webdesign – inget som är klart än men det blir riktigt fint iallafall.. Jag hoppas att det snart blir klart så att jag kan uppdatera min ”portfölj”.

Jobb? Nä… iiiiingenting sådant i sikte. Då jag var på arbetsförmedlingen förra veckan senast så då det var slut kände jag mig trött och riktigt nere, det som dom säger att dom ska coacha och hjälpa till – vart finns det? *lyfter på stenar* För en uppgift vi hade så skulle vi intervjua en arbetsgivare och det gav mig en del faktiskt. Så det bästa känns är antingen en praktik där jag kan få visa upp vad jag kan eller sätta mig i skolbänken (vilket inte vore helt fel heller). Det som arbetsförmedlingen också lyckas med är att förvirra mig….. senast i torsdags. Efteråt så började jag fundera på vad jag egentligen vill jobba med? Vill jag sitta vid en dator och programmera hela dagen eller nått mer praktiskt som nätverkstekniker? Såna tankar tycker säkert arbetsförmedlingen är jättebra – men(!) det skapar splittring och risken är att det blir pannkaka och ingenting alls.

Det har blivit en del spelande också förstås i EVE Online *visslar* men det är skönt också.. på ett sätt är det som att umgås med en grupp kompisar – även om det ”bara” är virtuellt. För ca 1½ vecka sen så gick jag med i ett annat företag i spelet (dvs spelgrupp) som är mycket större och nästan bara svenskar (det har kommit en norsk tjej i dagarna nu). På ett sätt kanske det också är ett billigt sätt att umgås med vänner – endast $14.95 i månaden (95kr) kostar det

Jag känner att jag befinner mig i något slags vakuum.. vill bara flytta härifrån och till nya lägenheten. Samtidigt så funderar jag på hur sjutton jag lyckades med att hamna på ett sånt liiiiiitet ställe (kanske 300 invånare.. ehm). En känsla eller om det var en tanke kanske – att jag behöver närheten till skogen.. att känna det omkring mig istället för all hysteri som finns på ett större ställe. Det man pratar mest om är det man mest själv behöver har jag lärt, vet jag om, men inte fått in i skallen tydligen.. Det som jag ofta pratar mest om är hur viktigt det är att ha balans.

En annan kul sak hände för någon timma sen.. jag kände för att skriva till en kompis och som svar får jag att hon precis tänkte på mig tydligen har jag antenner upp i kosmos.. hihi..

Hur vet man när man ser på mycket (för mycket?) film? Då man tittar på imdb.com om en film och tycker den verkar bra.. men då man börjar titta så upptäcker man att man redan har sett filmen (fast inget minne alls då man tittar på imdb)

Tags: arbetsförmedlingen, coacha, eve online, film, gamla spår, nätverkstekniker, programmering, skola, vakuum, vana, vardag.