Fredriks blogg

Då börjar den tredje dagen lida mot sitt slut.. känner mig rätt så mosig och känner en hemlängtan. Tidigare idag så ringde jag runt lite.. men fick bara tag på en. Var iaf riktigt roligt och mysigt att prata med Jenny (L) det var ett tag sen.. Kände ingen som helst nervöshet att ringa eller att prata i telefon – skönt att det har ordnat upp sig med det fullständigt. Lägger det bakom mig och säger att telefonångest noooo more!

Under dom individuella passen och främst logopeden så har det blivit en del att jag tränar på att prata med en starkare röst eller med klang som hon sa idag. Tycker att det börjar kännas helt ok faktiskt men inte alla gånger som jag kan eller kommer ihåg att prata högre/med klang. Då vi sitter i matsalen och det är flera stycken plus en massa folk omkring så blir det en hel del mer..

Sen akvarellkursen började i måndags är det en himla massa folk i matsalen (säkert uppåt 40 personer eller mer). Hade hoppats att det var fler unga i akvrarellkursen så kanske jag hade hittat nått tillfälle att träna mer/stifta nya bekantskaper. Men alla är sådär 50/60+ så samtalsämnerna är säkerligen inte något överflöd på misstänker jag.

Imorgon ska jag hålla i en liten del på andra dramapasset för lite mer träning för mig.. tänkte köra lite talakademi-”stuff”.. och lite långsamt tal dvs. Så ska gruppen (iofs bara halv grupp) få träna lite också i ett par minuter är tanken.

Tags: drama, hemlängtan, klang, logoped, matsal, telefon.

ARGH! Jag måste skriva vad jag ska prata om på redovisningen imorgon!!! Skulle gjorde det mycket, mycket tidigare men drar mig för det.. samtidigt som jag vet och känner att jag måste skriva och förbereda så har jag en inre röst som ”säger”: JAG VILL INTE.

*suck*

Reträtt! Samla ihop… omstart!

Vad är det som känns så fruktansvärt hemskt? Den känslan jag har är falsk! Är det en rest ifrån den flykt/kampkänslan kanske? Förra veckan så kände jag massa fjärilar innan redovisningen men nu känner jag inte ett pip.. fast iofs – nu finns det den där rösten som skriker högt inombords: JAG VILL INTE. Blä!

2 minuter senare…..

Nu är jag märkt! Jag ritade en fin streckgubbe (som är jag) och en gigantisk överdimensionerad klubba alá serie-stil ovanför mig. Fast en bild förklarar bättre:

Idag var jag nere i Västerås hos Logopeden.. Det blev mest fritt prat där jag fick träna på talteknik under tiden. Efter en stund när jag var ”uppvärmd” med att prata långsamt så gick det väldigt, väldigt bra. Det är något att tänka tillbaka på nu för att lugna den kaotiska känslan som härjar fritt. En tänkvärd sak som logopeden sa: att det låter inte så sakta som min hjärna tror när jag pratar långsammare. Samt att det får mig fokuserad och ett intryck att jag vet vad jag vill säga. Den röda tråden finns där hela tiden..

Okej – musik och SKRIV! Lugnare inom mig nu

Tags: långsamt, logoped, redovisning, Stamning, talteknik.

Idag har min undre värld krypit fram och upp till ytan… jag skulle till logoped idag och träna på en redovisning jag ska ha i skolan inför en liten grupp. Någon redovisning eller stödord hade jag inte skrivit ända tills imorse om det planerade ämnet – sen bestämde jag mig för att istället prata/redovisa om ett annat ämne (min uppsats/redovisning till delkurs3 – jämföra två artiklar). Det kändes mycket bättre och lugnare så hade jag istället tid att göra mig redo..

Sen när det ungefär 2 timmar kvar (1h innan jag måste stiga på bussen) så började ångest komma.. :’( En ”släng” av panikångest kanske t.o.m. Körde en liten healingsession på känslorna som låg och bubblade då. Efteråt kändes det bättre men inte bra.. så jag avbokade sessionen idag. Det jag inte gjorde iaf var att fly in i film/tv-serier.. utan jag gick och la mig och tillät mig själv alla känslor och ledsamheten.

Har precis vaknat nu och känner en tomhet.. en annan stark känsla är att jag känner att min undre värld gällande stamningen har ett alldeles för stort grepp om mig. Det gillar jag inte.. jag känner mig som om jag vore fängslad innuti mig själv på ett sätt. Jag ska sätta upp det som slutmål på en måltrappa jag ska göra med steg och delmål.. Ett väldigt vettigt mål som vore helt underbart är just att ”min undre värld” ska krossas! *målar krigsmask*

Då jag körde healingsessionen så fick jag känslan/bilder av tortyr och bestraffning.. jag vet inte om det var tortyr för att jag skulle prata eller tortyr för att jag inte skulle prata. Men något utav det var det helt klart..

….and down the rabbit hole we go.

I helgen och tills igår t.o.m så har jag haft programmeringsrace.. I lördags vaknade jag med en idé om hur jag kan göra en receptbank (som även är tänkt vara till ett hemsideprojekt) – sådär 12 timmar senare då klockan var mitt i natten hade jag en fungerade prototyp Jag känner mig riktigt nöjd så här långt och det fungerar ännu bättre än vad jag trodde faktiskt. I lördags var jag så fokuserad och helt inne i programmering att allt annat försvann.. japp – det gick lite för många timmar mellan ätning också.. haha =P  Sen i söndags fick jag en annan idé om en applikation för ett matkonto (dels för mig själv). Det är jag ungefär mitt i.. en hel del nytt (men intressant) i det projektet. Bägge dessa projekt ska jag lägga ut på min CV sen. Jag har känslan att projektet ”Mitt Matkonto” kommer att slå hårt hos framtida arbetsgivare. Bjuder på lite smakprov för nu:

Tryck på en bild för att se förstoring och förklaring

Tags: ångest, logoped, Stamning, tortyr.